Jag satt igår i det styrelsemöte som beslöt att vi skulle ingå i den gröna gruppen i EU. Processen bakom kan kritiseras på alla tänkbara vis och jag drar mig inte heller för att göra det. Jag tycker däremot att beslutet som sådant är det rätta.
Jag delar styrelsens motivering i frågan om att gröna gruppen gav oss det bästa anbudet. Vi kommer troligtvis att få sitta i utskottet för mänskliga rättigheter, vi kommer inte behöva gå med i något grönt parti och vi kommer att få en anställd via gruppen.
Utöver det är de gröna de som är mest kompetenta på våra frågor och de vi helt enkelt kommer jobba bäst ihop med.
Kommer de gröna kunna äta upp oss så vi “försvinner” i mängden av integritetsförespråkare? Jag tror det beror helt och hållet på oss själva. Om möjligt ställer det högre krav på vår EU-parlamentariker och hans anställda för att inte försvinna i mängden. Att se den gröna gruppen som att vi då skulle slippa arbete är enligt mig inte en hållbar inställning.
När det kommer till själva processen har den skett klandervärt. Kallelelsen till styrelsemötet gick ut några timmar innan själva mötet. Detta kan ske på grund av att våra stadgar numera tillåter ett styrelsemöte utan någon som helst förvaring.
Att fatta ett beslut på ett relativt löst underlag på några timmar utan att ha fått förvarning är ingen lätt sak. Att när det är panik tvingas bestämma sig för något som man inte är hundra insatt i är inte heller ett optimalt sätt att behandla styrelseledamöter på.
Att tillika tala om för oss styrelseledamöter att det egentligen är parlamentarikern som fattar beslutet är tyvärr lite att indirekt säga säga att “ni får vara med och fatta beslutet om ni fattar rätt beslut”.
Många av de saker jag borde ha bett att få tillagda i protokollet igår har jag insett först idag. Det jag var förmögen igår att föreslå var att vi måste ha en grupp som rapporterar tillbaka från organisationen till nästa styrelsemöte, både om vårt beslut och om processen kring det. Detta förslag gick tack och lov genom.
Jag kommer också kräva att kritik protokollförs och hoppas att styrelsen håller med mig om vikten av det.
Jag är glad över beslutet som sådant. Borde man då ha röstat nej för att processen som tog fram det var trasig? Det finns en tid för allting. Och jag bedömde att tiden för att bråka innan beslutet fattades faktiskt var för kort. Men jag uppmuntrar däremot en intern debatt om hur styrelse, partiledare och parlamentarikern skött detta. Och jag hoppas innerligt att vi ska kunna ha lärt oss något av det. Om stadgarna är så trasiga att man kan kalla till styrelsemöte utan någon vettig förvarning så bör man definitivt i styrelsen utarbeta en praxis om att sådant inte bör få förekomma.
Visste vi att beslutet skulle fattas? Varför kallade vi då inte i förväg?
Never the less: Med det beslutsunderlag vi hade och det bud vi fick av den gröna gruppen är jag glad att vi nu är en del av den.
Låt den interna debatten flyta vid sidan om. Jag mottar gärna all feedback jag kan få på vad jag kunnat göra annorlunda. Var beslutet förankrat i organisationen som helhet? Det känns inte så och det är en av de bedömningarna jag inte heller hann göra med så kort tidsvarsel.
Detta blogginlägg är skrivet i en hast, då jag samtidigt försöker planera Almedalsveckan och det tillstött komplikationer. Om någon som läser detta blogginlägg har en minibuss eller en kombi att låna ut från söndag – söndag (vi betalar förstås hyra) till nästa vecka skulle jag uppskatta att denna hör av sig till mig per omgående. Bussen/bilen behöver köras från Göteborg söndag middag och återlämnas vid samma tid nästföljande söndag.
